Min stora släkt:

        Min pappa:

                           Oleg Vom Plantenhügel, mer känd under namnet Olle.

                            Jag har träffat pappa en gång, känns som det räckte…

        Min mamma:                    

                            Stafstugans Evolution of Juno, mer känd som Lyckan.

                            Mamma har jag levt med i nio veckor. Hon var väl

                            som vilken mamma som helst, snäll och omtänksam,        

                            men det var ändå skönt när det var dags att flytta

                            hemifrån. Jag menar, man vill väl ut och se världen!

        Syskon:

                            Fyra småbrorsor som jag styrde och domderade med.

                            Jag försökte lära dem lite vett och etikett och jag tror

                            jag lyckades bra. Två av mina bröder flyttade väster ut,

                            min vita cremebror Elliot hamnade i Oxelösund och så

                            har vi Sigge som drog till storstan, d.v.s. Stockholm.

                            Sigge har jag träffat vid ett par tillfällen och tja, han är

                            väl ok men inte mer.

                            Sen har jag såklart min favoritbror, Emil. Han är i och för

                            sig ingen pumi, men han är min gud och övervakare här

                            i livet. Han är av rasen cairnterrier och ”bor” sen 2003 i

                            himlen. Det är han som delvis har gett mig alla tips och

                            råd som jag som hund bör veta och gjort mig till den

                            ”ödmjuka” varelse jag idag är.

        Mormor:                           

                            Stafstugans Juno, mer känd som Juno.

                            Mormor och jag träffades många gånger, innan hon

                            tyvärr flyttade till hundhimlen 2006. Vi hade väl

                            inte världens bästa kontakt. Tyckte hon var lite

                            gammalmodig i sitt sätt att se på saker och ting. Vi

                            lever ju trots allt på 2000-talet och det gäller ju att

                            hänga med i utvecklingen och inse att unghundar av

                            idag har en annan syn på saker än vad hennes generation

                            hade. Vi hade ett präktigt gräl vid ett tillfälle som slutade

                            med att jag gjorde illa tassen… och fick åka till

                            veterinären.

                            Det var väl egentligen inte mormor som var orsaken till

                            min onda tass jag fick, utan alla brädor husse och matte

                            hade lagt i vägen och som jag snavade över i stundens

                            hetta.

                            Hursomhelst, tassen blev i alla fall bättre och mormor var

                            innerst inne en snäll hund. Jag fick till och med presenter

                            av henne vid några tillfällen. Så ska en mormor vara. Snäll

                            och givmild.

        Morfar:          Bagarsjöns Milou A’la Tico

                            Morfar har jag tyvärr aldrig träffat.

        Farmor:         Lisa Vom Plantenhügel

                            Farmor har jag heller inte träffat…

        Farfar:           Bagarsjöns Leo-Planet

                            … och inte farfar heller. Men han har/hade i allfall ett

                            coolt namn.