Min utbildning:
Valpkurs – våren 2004
Ja, vad ska man säga, ibland förstår jag mig inte på husse
och matte. Vad hade jag där att göra? Alltså jag menar, jag
var ca 6 månader och kunde ju redan allt… I alla fall allt
som jag tyckte var någon vits att kunna. Ringträning,
sociala övningar, ”kom hit & dit”, ”stanna kvar och nosa här
och där”. Suck. Himla tidigt var det också. Varje söndags-
förmiddag i flera veckors tid var det kursande och ingen
som helst sovmorgon. Jag som vill dra mig i sängen till
10, minst.
Jag överlevde i alla fall kursen och trodde att min
utbildning var klar. Men icke…
Unghundskurs 2005
…ett år senare var det dags igen, då jag skulle iväg på
gymnasieutbildning. Det är viktigt att utbilda sig sa husse
och matte och tvingade iväg mig på kursande igen. Den
här gången var det i alla fall på onsdagskvällar, lite bättre
men inte bra. Vad vi övade på de kvällarna kommer jag
inte riktigt ihåg, kände att jag redan kunde allt och ägnade
istället kursen åt andra tankar, typ vilka rådjur jag skulle
jaga när jag kom hem och så… En gång var det dock roligt,
då blev jag utsedd till veckans hund. Fast jag tror det stod
fel på pappret, de menade väl ändå kursens hund…!
Sen var det i allfall lugnt…
Pumiträff i Tyresö 2007
...ända till våren -07. Iväg for vi till Tyresö där pumis från
när och fjärran hade samlats för att träna och umgås. Sök-
övningar och agillity stod på programmet och det var
självaste Csar’s matte Emma Willblad som höll i dagen.
Det var väl trots allt en rätt trevlig dag, det måste ha varit
häftigt för de andra hundarna att få stifta bekantskap med
en så smart och intelligent hund. D.v.s. mig, Ida.
Utställningar:
Öknadagen 2004
Vacker och söt redan som gänglig unghund och på
Öknadagen fick jag det även bekräftat på papper. Några
av omdömena var: alert uttryck, välställd front, utmärkta
proportioner höjd och längd, trevlig topline och pigga lätta
rörelser. Så långt stämmer det utmärkt men sen tycker jag
att raden ”tillåter inte tandvisning” var rätt onödig att plita
dit. Men hallå, det är väl ändå utsidan som räknas?
Matte sa att det var fult att morra och visa hörntänder åt
domare och att där rök mina chanser som framtida
utställningshund…
Strunt samma, min graciösa kropp gör sig i alla fall bättre
när jag ”flyger” fram över ängarna i 180, än i någon fånig
utställningsring. Det tyckte matte också vid närmare
eftertanke.
2009-02-08